Civ gick bra. Jag ledde stort, trots flera lömska attacker av såväl Stalin och Saladin som Sitting Bull och Huayna Capac. Till saken hör att det här spelas på Emperor, och eftersom det är svårighetsnivå sju av nio så betyder det att det är lite av ett mirakel att lyckas ligga först. Har byggt horder med underverk och nu senast även horder med trupper. Staden Snaketown(!) har erövrats från Sitting Bull, och jag har också tagit inte mindre än åtta barbarstäder på en ny kontinent. Allt var, och är fortfarande, olidligt spännande. Faktiskt så spännande att jag nog inte kommer kunna göra något annat innan det hela får sin upplösning. Fast ärligt talat kommer jag nog inte kunna göra något annat efter det heller. Då är det ju dags för en ny omgång. Civ är inte bara världens bästa spel, det är även det mest beroendeframkallande som finns i hela världen.
Imorgon blir det dock inget spelande. Istället borde jag masa mig ner på stan och köpa ett och annat som jag dragit mig för att köpa alldeles för länge. Sänglampa och radio och åtminstone tio saker till som jag har glömt. Kanske ett jättestort papper. En sladd. Sojabönor. Tvål. Träolja. Att handla mat kan vara ganska trevligt, men att springa omkring på stan är ingenting annat än en ändlös plåga. Shopping är ytterst påfrestande för både mig och jordens stackars krympande resurser, men behöver man en sänglampa så gör man. Annars är det till exempel svårt att läsa rysk postapokalyptisk science fiction, och om man inte kan läsa rysk postapokalyptisk science fiction så kan man verkligen fråga sig vad det egentligen finns för mening med allt. Förutom civ förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar