Fram med tummarna.

Mitt piano har som nästan sista möbel flyttat ut från min gamla fina lägenhet. Det var ohyggligt sorgligt. På torsdag ska nycklarna lämnas tillbaks, hur nu det ska gå till när jag ska hålla en presentation under just samma tid som de ska lämnas. Egentligen har jag ingen som helst lust att ge tillbaks dem alls, jag vill ha kvar min fina lägenhet med utsikt över skog och dal, men det borde jag tänkt på innan jag sade upp kontraktet. Nu är det försent och jag saknar Blodstenen lika mycket som jag saknade Flogsta.

Jag försöker trösta mig med julpynt och överdriven träning. Träningsvärk och julstjärnor håller humöret på någonslags miniminivå trots allt, och dessutom har jag gjort mitt bästa för att begrava mig i tidigare nämnda presentation. Titeln är inget mindre än Dinosaur Behaviour - What do we know and how do we know it? och det är ju om inte annat i alla fall ett spännande ämne. Imorgon är den stora dagen, håll samtliga tummar tack! Ser fram emot när det är över så att jag kan göra som pandorna: tvätta.

Pandor är bra på mycket, men bollsinnet är inte alltid på topp.

Den värsta surheten över sängen har gått över. Den större delen av flytten är också avklarad och att flytta alla saker var visserligen sorgligt men gick ändå bättre än jag trott och jag känner mig faktiskt lite gladare än på länge. Trots att jag fortfarande inte börjat på Det Gigantiska Projektet, och trots att jag inte heller börjat förbereda presentationen som ska hållas nästa vecka.

Dagens panda blir en panda som kanske inte borde satsa på en karriär som målvakt, men som verkar nöjd ändå.

Surmule.

Jag är lite sur. Min säng har blivit såld i min frånvaro, helt utan mitt vetande och godkännande, och nu saknar jag den massor. Den var vinglig, men fin och praktisk. Min stackars säng. Jag hoppas den har fått ett kärleksfullt hem.

Strax ska jag ner på stan och shoppa loss på systemet så att jag kan dränka mina sorger i glögg. Säg de sorger som inte kan dränkas i glögg.

Jag vet inte riktigt vad Core är, men jag kommer alltför snart att få veta.

Ni kanske minns att jag köpte ett träningskort. Det var ganska länge sedan nu, jag tror jag köpte det i september och gick och tränade två (2) gånger inom loppet av en vecka. Efter det hände inte så mycket mer, kortet lades på lagring och jag började sakta men säkert att expandera. Igår satte jag ner foten och bestämde mig en gång för alla för att återuppta min gamla ärkefiende träningen. Och det med råge. Bildbevis:

Två pass på två timmar! Jag är ju bara för galen! Ser dock fram emot att vakna upp imorgon som en ny och slimmad människa. Funderar på att fira med ostbågar.

Less TV, more dinosaurie. Borde jag sagt åt mig själv. Men det gjorde jag inte.

Det var inte den bästa av morgonar. Katten Leo höll mig vaken större delen av natten och somnade först när väckarklockan ringde. Jag var såklart urtrött och tänkte snooza lite extra, bara lite, men råkade istället stänga av alarmet och vakna fem minuter efter att föreläsningen börjat. Jag prioterade bort både frukost och morgonte för att hinna fram till rasten vid tio, men den bulemiske Molly Katt motarbetade mig på bästa kattsätt. Knappt hade hon ätit upp sin mat innan hon kräktes upp den i små högar spridda över hallgolvet. Jag torkade upp dem så snabbt jag kunde, och Leo hjälpte till efter bästa förmåga (vilket quite frankly inte gjorde saken bättre). Efter att ha låtit Molly äta en ny ranson, packade jag ihop och skyndade ut till cykeln - som självklart, dagen till ära, fått punktering. Där och då tog jag beslutet att föreläsningen fick klara sig bäst den kunde utan mig.

I helgen har jag inte pluggat duktigt. Istället har jag sett på battelstar galactica - och på TV! Jag har ju ingen TV, så när jag väl träffar en så tar jag verkligen tillfället i akt. Här har setts på Big Bang Theory, How I Met Your Mother (båda helt okej), Amazing Race (så uselt att jag blev arg på mig själv som inte stängde av eländet), en film om någon slags sporttränare (tre pandor av fem möjliga), nyheter, nyheter och mera nyheter, Pan Am (samma usla nivå som amazing raze), en dokumentär om en tiger, Americas Next Super Drag Queen (!!!), etc etc etc. Nivån var imponerande låg och någonstans tappade jag lite hoppet om världen. (Jag vill dock påpeka att jag i alla fall inte sjönk så lågt att jag såg på saker som Jims värld, 2½ men, Entourage och likande. Där går en gräns till och med för mig). (Men! Jag såg också en fransk nazizombiefilm! Den var jättedålig, alla tjejer var nakna nästan hela tiden och filmade från alla, och då menar jag ALLA, vinklar. Nazizombiefilmer är inte alltid de bästa, men hur usla de än är så är de ändå så fantastiskt mycket bättre än Charlie Sheen & Co.)

Självklart har jag surfat på pandor också. Låt mig därför presentera: dagens panda!

Om jag vore en björn (tex panda) så skulle jag gå i ide vilken dag som helst.

Konferansen har kommit till stan'. Sveriges samlade paleontologkår minglade runt på museet och jag gjorde mitt bästa för att smälta in. Imorgon börjar den på riktigt, och vad kommer pryda väggen om inte min alldeles första poster! Den är självklart helt sjukt tjusig. Jag ska stå brevid min poster och svara på alla eventuella frågor som Sveriges samlade paleontologkår kan tänkas ha. Känner mig skraj.

I övrigt är det helt otroligt superkallt ute. Marken är täckt av ett effektivt lager is och det är bara en tidsfråga innan jag ligger och sprattlar längs en väg någonstans. Jag spenderar en alltför stor del av vintern liggande och sprattlande.

011100000110000101101110011001000110000100100001

Det här är en blogg som är skriven i alla hast. Den har bara ett enda syfte: jag vill ha ett inlägg med dagens coola datum 11-11-11. Det är lite fånigt. Ännu fånigare hade varit om jag skrivit en facebook-update med samma ynkliga budskap, så där drog jag ändå en gräns. Bara en blogg blir det. Helt utan innehåll. Helt meningslös. Nästan. 

Viktigt innehåll 1: En gammal blogg har fått nytt liv! Läsläsläs!

Viktigt innehåll 2: Ekorrar, dessa söta små djur, är ny ännu sötare. Yepp.

Thats it for 111111.

Trodde jag, ja.

Tentan är över - jag vågar inte ens gissa hur det gick. Jag trodde att om bara den blev gjord så skulle molnen skingras och stressen lätta, men så festligt blev det verkligen inte. Om tre veckor ska en presentation hållas. Om mindre än två veckor ska en uppsats i artikel-style lämnas in. Om mindre än en och en halv vecka ska en poster presenteras. Imorgon ska en uppgift om fisk vara klar. Samdigt ska ett projekt göras, ett stort projekt om dinosaurier (inte pandor) som jag i skrivande stund vet lite eller ingenting om.

 Dagens djur blir därför en liten, utmattad panda, ynklig som få.

Jag har ändå aldrig gillat sniglar.

Om jag hade en tidsmaskin så skulle jag åka tillbaks till tidigaste Kambrium och hälla ton efter ton av salt i alla världens hav. Då skulle de allt få, molluskerna.

För den som undrar så går det alltså skitdåligt med tentaplugget. Skitdåligt.

Inte bara jag har dålig tidsuppfattning.

Det är två och en halv dagar kvar till tentan. Det är för lite. Jag behöver tre dagar till. Bara tre dagar till...

Upptäckt 1: Red Bull är faktiskt gott.
Upptäckt 2: Red Bull innehåller jättemycket B12. En liten burk = 500% av det dagligt rekommenderade. Det är mer än mina vitamintabletter. Egentligen är jag lite emot konceptet energidryck, men samtidigt är jag starkt för konceptet kaffe. Kaffe innehåller dock inte många b-vitaminer och dessutom är jag allergisk mot det. Med två och en halv dagar kvar och kaffeallergi så har mitt energidrycksintag därför ökat exponensiellt, och mitt håravfall minskat lika mycket. Produktiviteten är tyvärr oförändrat låg.

Och nu kommer en bild som inte har med något alls att göra, men som är rolig ändå. Tiden är komplex.