20110131

Une situation de kris igen.

En liten kris uppstod. Temat var det gamla vanliga: vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-jag-måste-hoppa-av-etc-etc. Jag kände, som vanligt, att jag är inte alls är särskilt duktig på det jag gör och det är ju hemskt dumt att försöka bli något som man ändå är kass på. Som att ha amputerat benen och vilja bli balettdansös, ungefär så känns det. Så här går jag och försöker dölja min uppenbara brist på talang med att läsa, läsa och åter läsa när jag plötsligt fattar att det kommer ju inte rädda mig, jag är inte alls bra nog, jag är kass, usel, hopplös och eländig. Att jag ändå har hängt kvar så pass länge har varit för att jag ändå tyckt det var roligt (jodå), men det finns ändå en gräns för hur roligt något kan bli när man själv är kass, usel, hopplös och eländig. I grund och botten gillar jag allt jag är bra på (vilket är inte så himla mycket när det kommer till kritan) och inget jag är dålig på, och det talar ju inte direkt för att jag kommer stanna kvar.

Jag har gått igenom mina alternativ. Vad ska jag göra istället? Leva länge och olyckligt kniper en av topplaceringarna, leva kort och olyckligt kvalar till och med in snäppet över. Andra alternativ är att gå i landsflykt, fly till en annan stad, eller bara försvinna. Jag är ganska bra på att bara försvinna, men min långa erfarenhet säger mig att det inte löser särskilt mycket särskilt länge. Så jag vet inte. Låtsas som ingenting? Hoppas att jag glömmer bort hur kass, usel, hopplös och eländig jag är, och att jag en dag vaknar och känner att det ändå finns hopp för mig. Hur nu det skulle gå till. Jag vet inte. Inte ens musiken känns kul längre.

Jag är så dramatisk.
Jag är så olycklig.

20110127

Akut.

Jag sitter i en röd fåtölj och tänker att jag borde börja läsa mina artiklar. S sitter mittemot mig. Hon läser som om det gällde livet. S är duktig. Jag tänker mest på choklad. Igår började jag om på ny dietkula och det gick ganska bra tills jag hittade ett paket Ben&Jerry i frysen, vartefter det gick mindre bra.

Choklad. Måste. Ha. Choklad.

20110121

Drömmen om Berlin

Ich fahre nach Berlin! Så ligger det till. Allting är bokat, Berlin väntar på mig. Bara en sak hade kunnat vara bättre, om jag hade kunnat ta Manhattan först, men där drog ändå mitt schema och min plånbok en gemensam gräns.

Jag ser mig själv sitta i Berlin med Zenit framför mig. Jag har svarta kläder och ser konstnärlig och svår ut. Det är så man ser ut i Berlin, konstnärlig och svår. Runt mig finns gråa, fyrkantiga, sovjetbyggda hus insvepta i en tät, ogästvänlig dimma, och gatorna är nästan folktomma sånär som på en och annan tysk som insvepta i långa rockar stressar förbi. Nästan alla bär på paraplyn trots att det inte regnar. Någon har med sig sin hund, och blir irriterad när hunden plötsligt stannar och vägrar lämna en intressant stolpe. Jag sitter utomhus, vid ett runt metallbord under ett träd, och dricker långsamt en apelsinjuice. Det här är lite konstigt, för trädet är grönt och jag fryser inte, trots att det bara är i mitten av februari. Jag tror jag måste jobba lite på min bild av mig själv i Berlin.

Nu sitter jag istället inomhus på ett café, på hörnet vid samma ställe. Jag tittar ut genom ett stort fönster. Ibland åker det förbi lastbilar, vita, röda och gula, och det har börjat regna. Vattnet rinner sakta längs fönstret och de gråa, fyrkantiga, sovjetbyggda husen blir först otydliga och försvinner sedan helt när regnet ökar i styrka. Precis utanför fönstret kommer hunden förbi igen, en blöt, gulbrun hund. Den ser missnöjd ut. Jag ser den försvinna i regnet. Jag sitter kvar och väntar.

20110109

Det kan alltid vara värre.

Imorgon är en Viktig Dag. Imorgon är dagen för Den Stora Redovisningen Av Projektet. Det har funnits gott om tid att förbereda sig, men tyvärr hjälper det inte mycket såhär dagen före. Projektet, som består av två delar, är helt överraskande inte klart. Den ena delen är i bästa fall halvfärdig medan den andra helt glömts bort. Det är något av ett problem, för det är inte bara delen i sig som glömts bort utan hela ämnet. Jag har ingen aning om vad det ska handla om. Ingen som helst aning. Grabben jag jobbar med vet inte heller och dessutom är han i Tyskland. Det bådar inte gott.

Men. Jag har frukt och mandel. Chokladen alltså. Fem bitar kvar. Därefter blir det kris på allvar.

20110108

There and back again

Jag börjar om på ny bloggkula. Lite mera jag, men förhoppningsvis lite mindre också. Ny blogg, ny människa. Väldigt mycket nytt. Det tar ett tag att vänja sig, både vid bloggen och annat.

Jag vill hitta känslan av att allt kommer att ordna sig till slut, men är kass på att leta.

Pages