20140918

Jag kan inte komma på en rubrik, så det får vara bra såhär.

Valet gick inte riktigt som jag hoppats på. Jag känner dock att jag inte har så mycket att säga om det, det mesta har redan blivit sagt. Så låt oss byta ämne.

Det går än en gång stiltje i mitt bloggande. Jag har funderat på varför, om det fortfarande känns roligt, om jag har slut på saker att skriva/älta, eller var problemet ligger. Till viss del kan det bero på att jag knappt läser andra bloggar längre och således fått slut och finito på inspiration. Det kan också bero på blogspot. Jag vet inte varför, så jag lämnar det öppet för tolkning tills vidare. En tredje poentiell anledning är att jag inte har något att skriva om, men det har ju aldrig varit något problem tidigare. Att skriva mycket om inget är liksom min grej. Kan det bero på tidsbrist? Internetbrist? Järnbrist?

Många frågor.

Rätt svar är:
C) Elefant


Jag funderar på om det skulle hjälpa med en nystart med bloggandet någon annanstans. Det finns säkert mängder med hippa och väldesignade bloggportaler där ute, men eftersom jag dessvärre inte är så hipp som jag var i mina unga år så känner jag inte till dem. Ibland överväger jag att krypa till UNT-korset och återuppta mitt bloggande hos dem, fast med en något seriösare framtoning än jag haft tidigare. Det är lite lockande, läsarkretsen blir onekligen större. Samtidigt vet jag inte om jag har lusten att uppdatera en sådan blogg som jag borde (=måste!), inte minst på grund av nyss nämnda "seriösare framtoning". Uttrycket "seriösare framtoning" är en direkt synonym till "jag har blivit astrist".

Är det något jag är bra på, så är det att vela. Ett utdraget och seriöst velande är därför vad jag ska ägna mig åt nu. Sedan ska jag på ett mycket seriöst sätt skrapa en trisslott. Åh, crazy days.

20140324

Hem till (soja-)korven

Jag vill sitta i solen på min balkong och läsa Assar. Framför mig vill jag ha en kopp te, och i mitt knä ska det finnas minst en katt. Det ska vara varmt och mysigt och när jag senare ser mig i spegeln så ska årets första fräknar gjort debut på min nos.

Tyvärr finns det flera problem med denna relativt simpla lilla önskan:

  • Jag är inte i närheten av min balkong
  • Min balkong är inte i närheten av solen
Utan sol, inga fräknar.
Utan långa, lediga dagar, ingen sol.

Himlans osis att jag och solen ska ha så olika dygnsrytmer. Den kunde gott gå upp lite senare för att låta mig hinna hem innan staden åter omges av ett kompakt mörker.

Assar däremot. Assar kan man lita på. Assar finns där både när jag vaknar och när jag kommer hem, oavsett tid på såväl år som dag. Till och med när man har ont i näsan, vilket jag lustigt nog har. Jag tror det är för att den fryser. Men det är svårt att veta säkert. Min näskunskap är relativt begränsad, det sticker jag inte under stol med.

Jag har glömt vad jag ville säga med allt det här. 

Typiskt.




20140307

Konspirationsteori deluxe

I flera dagar har en inflammation frodats i mitt öga. Likheten med en Sith Lord är slående, dessvärre har förmågan att använda the force uteblivit. Med lite force hade saker och ting varit mycket lättare. Till exempel hade jag kunnat kontrollera statistik- och grafprogrammet R, om nu R alls går att kontrollera. Jag matar in data med mycket möda och ännu mer besvär. Det är långa rader av siffror och mystiska ord och tecken som jag inte ens visste fanns, men jag skriver sakta och beslutsamt för att allt ska vara i sin ordning innan jag ber R att utföra en enkel uppgift.

R vill inte utföra en enkel uppgift.

Jag vet att resultatet ska vara "cats 7". Istället säger R "Logical(0)". Det känns lite som en förolämpning. Som att R dumförklarar mig. Som att min noggrant skrivna kod är helt och hållet obegriplig. Noll logik.

Men jag är envis. Jag ger mig inte! Därför tar jag det våghalsiga beslutet att fortsätta med nästa uppgift: rita en graf. Att rita en graf påstås vara förhållandevis enkelt. Koden är inte jättelång och jag tror mig förstå vad jag gör. Självförtroendet börjar stiga, men det är något R visar sig ha svårt att acceptera.

There were 12 warnings, säger programmet. Jag kan inte tolka det på ett annat sätt än ett hot. Du har blivit varnad. Tolv gånger! R lämnar det upp till mig att spekulera kring vad konsekvenserna kommer att bli. Kanske borde jag oroa mig. Kanske är det egentligen R som är en Sith? Kanske står jag och mitt röda öga helt försvarslösa mot R, som inte tvekar att använda sina ondskefulla krafter. Kanske var det R som gav mig ögoninflammation, och senare samma dag kräktes en pöl kattmat på golvet? I det här läget kan ingenting uteslutas.

R.

Nästa vecka möts vi igen.

20140214

Kast med liten snöboll och andra vintersporter

Så. Jag är installerad på kontoret, har en dator, en tekopp, en jobb-email, ett mikroskop och en dvärgbambu. Vad jag inte har är en övermänsklig talang att komma ihåg långa, svårstavade namn, som Archaeotunisphaeridium, Tianzhushania och Taedigerasphaera. Tröstar mig själv med att det bara är slutet av andra veckan. Jag har många veckor på mig att få kläm på namnen, och till min hjälp har jag utomordentligt informativa små lappar där artbeskrivningar och bilder slåss om att få min uppmärksamhet.

På kvällarna går jag hem och tittar på OS. Ibland är det sporter jag känner till, men oftast är det något mer exotiskt som gör-snurriga-volter-med-skidor eller åk-fram-och-tillbaka-i-en-U-formad-backe. Det påstås att det inte är första gången dessa sporter är med i olympiska sammanhang, vilket får mig att tänka att den olympiska styrelsen verkligen måste ligga i framkant när det kommer till att snappa upp nya trender och förstå sig på vad som gäller bland dagens ungdom. Därför blir jag något förvirrad när det kommer till backhoppning som, efter att ha varit med i vartenda vinter-OS sedan starten för 90 år sedan, först i år blir en gren där även kvinnor tillåts tävla, och då enbart i en av tre möjliga backhoppningsgrenar. Lite märkligt. Kan man tycka.

Och det tycker man.

20140115

oh dear

Jag blåste inte bort. Istället flög jag (klimatkompenserat!) till det stora äpplet, som Nju Jork av någon oerhört märklig anledning kallas. I Nju Jork frös jag och var kissnödig och bodde på ett eko-vänligt hotell som lyste lila och serverade muffins, enbart muffins, varje morgon. Sedan kom jag hem, firade jul, firade nyår, och påbörjade en fyra veckor lång ledighet innan jag i februari, hör och häpna, börjar doktorera. Tjo/ho!

Det är rätt stort, egentligen. Det är ju vad jag har tänkt att jag ska göra i hur många år som helst, och nu är det dags.

Måste nypa mig i armen.



20131205

Det här med stormar...

Ibland är det mysigt. Ibland gör de mig nervös. Det beror lite på var man är. 

Jag vet inte var jag är imorgon. Det är upp till Sven. Stormen Sven. 

Hu.

20131028

Out of a Forest

Kortfilmsfestivalen kom och gick. Bäst var en fantastisk pandafilm (säg den pandafilm som inte är fantastisk!), och den vann såväl Publikens Favoriter som Uppsala Kommuns filmpris i Ingmar Bergmans minne. Tyvärr går den inte att hitta på internet (skandal!), så någon video kan jag inte bjuda på. Istället: dansk kaninfilm!



20131008

Dhiemm Argelian, leg. paleontolog

Ibland funderar jag på om det vore läge att sluta blogga, alternativt blogga oftare, alternativt blogga annorlunda. Anledningen är att ett väldigt långt kapitel härmed är avslutat: min masteruppsats är färdigskriven och redovisad, och så snart den blivit formellt godkänd så kan jag ansöka om examen och titulera mig som leg. paleontolog. Inte en dag för tidigt!

Den Stora Jakten på Den Ultimata Doktorandplatsen har förstås också inletts. Jag har modigt (dumt?) nog tackat nej till en som jag blev erbjuden, vilket kändes helt rätt när jag gjorde det men kanske lite mindre rätt om jag inte lyckas norpa åt mig någon annan. Doktorandplatser i paleontologi växer ju inte direkt som ogräs i balkonglådan, tvärtom så kommer det ut mellan en och två tjänster per år. Inte rätt läge att vara kräsen alltså, men samtidigt så kommer jag ju ägna mina kommande fyra år åt projektet och då vill jag ju inte hålla på med vad som helst. Låt oss hålla samtliga tummar och tassar för att mitt hårda slit under de senaste sex åren inte varit förgäves...

Annat nytt: Jag har köpt en klarinett. Rättelse: jag har FYNDAT en klarinett. Den är nog minst hundra år och ser ganska annorlunda ut jämfört med mer moderna varianter, men en klarinett är det likafullt. Spela kan jag inte, men nu när uppsatsen är klar och finito så har jag all tid i världen på mig att lära mig hantera det lilla livet.

20130628

Nu tänker jag skryta lite.

Idag var dagen då mitt kandidatarbete (inte masterarbetet alltså) äntligen blev publicerat. Tjo&ho! Det förtjänar allt att länkas till, så nu gör jag det.

KLICKA HÄR KLICKA HÄR KLICKA HÄR!

20130627

Blogg-fail

Jag känner att det är dags att blogga lite igen, fast jag vet inte om vad. Funderar på om jag borde göra en sedan-sist-lista i vanlig ordning.

... Nä.

Jag är hungrig. Det blir ingen lista. Inget annat bloggande heller. Inte den här gången.

Kanske imorgon. Om jag är mindre hungrig då.

Av alla intetsägande inlägg jag någonsin skrivit måste detta ändå ta priset. Här kommer en bild på en begåvad panda som kompensation.

20130613

Diana och jag åkte till Prag.

Ibland åker man till Prag. Ibland har man med sig flera kilo kamera men väljer ändå att fota med sin plastiga lilla Diana. Ibland går man till och med så wild and crazy att man tar sina turistbilder via pinhole helt utan objektiv. Resultatet blir sällan som man tänkt sig.

Diana F+ pinhole

Diana F+ inte pinhole

Nikon följde såklart också med. Diana må vara vansinnigt charmig, men ibland vill man inte bara lita på sin goda fototur utan faktiskt veta vad det är man fotar.

Nikon goes b/w

Och nu är jag hemma igen.

20130512

6,9 % nästan-mänsklig

Ibland blir man förvånad. Till exempel när man får tillbaka testresultatet från Natrional Geographics Geno 2.0. Testet visade, helt oväntat, att jag är en grottmänniska.

Okej, riktigt så är det inte, men nästan.

 
Att bära på en del neandertalar-DNA verkar inte vara särskilt märkvärdigt, tvärtom. Hur jag däremot kan vara 4,4 % denisovan, det är något av ett mysterium. Såvitt jag vet är jag varken från sydöstra Asien eller från Australien, så det är lite oklart exakt var jag plockat upp dessa exotiska gener.
 
Ska fundera på saken lite till. En annan dag.
 
Måste. Skriva. Exjobb.

20130510

Snart.

Uppsatsen har fått ett slutdatum. Datumet är skrämmande nära. Därefter sker saker i en strid ström, Prag ska besökas, ytterligare ett Sumatra-föredrag ska hållas, mammor ska firas - och sedan, den stora dagen: exjobbspresentationen. Jag är nervös och skakar som ett helt aspträd i en tornado.

Vad händer sedan? Det är något jag funderar mycket över. Jag kanske åker till Lund och hackar fossil. Kanske till och med längre bort än så. Jag ska skriva klart en uppsats om dinosauriernas sociala liv. Jag ska skriva klart och spela in en låt eller två som jag har haft liggandes alldeles för länge. Jag ska rita en rolig bild som kan sitta på väggen, och jag ska framkalla en massa bilder från Prag. På tal om bilder så vill jag lära mig jobba i Photoshop också, jag vill göra fotomontage som självaste Sarolta Bán. Och så vill jag läsa Kafta och Nina Björk och Leo Tolstoj varvat med ryska post-sagan-om-ringen-romaner, en och annan rolig blogg, samt något i still med Kalles pocket, för ärligt talat är det nog litteratur på den nivån som jag kommer klara av. Jag ska förstås jobba också. Och sedan kan jag shoppa på tradera av hjärtats lust.

Sedan vet jag inte. Det här är första gången som jag inte har någon som helst aning om vad jag ska göra härnäst. Man skulle kunna tro att det är stressande eller till och med lite läskigt, men det känns faktiskt ganska skönt.

Men först: mera uppsats. Så. Mycket. Mera. Uppsats.

20130417

Storslagna drömmar

Uppsatsen - nej, självklart inte klar. Däremot finns slutet inom räckhåll, tror jag. Jag skriver i högsta warp på diskussionen, ibland med upp till en sida per dag. Det är mycket. Faktiskt. Det är det.

När jag inte skriver uppsats så tänker jag på ugglor. Jo, pandor också såklart, men förvånansvärt ofta är det ändå ugglorna som tankarna dras till. Jag har hittat en sida på det så kallade internet där folk rapporterar vilka fåglar de har sett och vad de gör. De flesta av fåglarna faller utanför kategorin uggla, istället loggas iakttagelser av praktejder, rörhöna, vinterhämpling, etc etc etc. Jag har ingen aning om vad det är för fåglar. Jag har heller ingen aning om var de är någonstans, trots att jag valt Uppland som område så är det sällan jag förstår var fågeln i fråga håller till. Däremot förstår jag vad fåglarna gör. Kanske mest för att de verkar något enformiga i sina sysslor, majoriteten av fåglarna anses ägna sig åt "födosökande", nästan lika många beskrivs som "förbiflygande". Då och då markeras fågeln med en liten gul varningstriangel, inte sällan följt av ett budskap: ANONYMT RIKSLARM. Det låter lite farligt. Idag var det en mindre sångsvan i Hässelby som utlöste ett ANONYMT RIKSLARM.

Ibland är det någon som ser en uggla. Inte varje dag, men tillräckligt ofta för att man ändå ska förstå att de finns där ute, ugglorna. Oftast är det en pärluggla som synts till, mer sällan en hornuggla, någon enstaka gång en hel kattuggla. Jag är ganska fascinerad av detta, jag har inte sett en uggla i hela mitt liv mer än i Harry Potter och har därför kommit att acceptera att det nog är ungefär lika troligt att få syn på en uggla i vilt tillstånd som det är att stöta på en tiger eller en enhörning. Och nu plötsligt - ugglor överallt. Nåväl, här och där i alla fall. Ugglor. Fantastiskt.

Ugglor.

 

Jag drömmer om att en dag var en av de lyckliga som ser en livs levande uggla. Det kommer vara ett stort, ödesmättat ögonblick. Självklart kommer jag logga mitt fynd.

 UGGLA     1 ex ugglar, Kåbo, UppsalaFr?Rixlarm ANONYMT RIKSLARM 

20130114

Efter ett halvår av undanflykter

Har precis skickat in vad jag har skrivit såhär långt till min handledare. Nu ska jag hem och gömma mig under skämskudden.

20130104

Ibland fattar man ingenting...

... Och ibland fattar man precis allt. Idag är en sådan dag. Efter veckor, för att inte säga månader, har jag brottats med excel och diverse plug-ins, PAST, PanPlot, Matlab, Geochemical Data Toolkit, etc etc etc, och jag kan säga att även om det inte alltid gått totalt uselt så har det heller inte gått sådär strålande überbra. Fram tills idag.

Det här är vad som hände.

Min mac har, som alla vet, varit lite lynnig sedan den dag jag köpte den. Jag har hela tiden tänkt att lämna in den på reparation innan garantin går ut, men eftersom jag behövt den för exjobbet så har jag dragit ut på det en smula. Med en smula menar jag 51 veckor. Skulle den lagas så var det nu eller aldrig tänkte jag, och igår blev alltså dagen då macen åkte på retreat på obestämd tid. Kvar sitter jag med min gamla PC och en stor mängd statistikprogram fattigare.

Idag anlände jag till geo med ett dystert sinne. Om min mac är borta i tre veckor, kan jag då inte göra något alls under dessa tre veckor? Hur ska jag kunna bli klar nu i vinter som jag faktiskt tänkt att bli? Många frågor. Stor olycka och misär...

... Tills jag upptäckte att jag har statistikprogrammet SPSS att tillgå. Tillgå är ett lustigt ord. Men hur som helst, SPSS. SPSS! Först fattade jag ingenting. Tre timmar senare insåg jag att SPSS är Guds gåva till mänskligheten. Jag ÄLSKAR (ja, versaler är högst motiverade!) SPSS! Allting är så bra! Så smidigt! Programmet kan göra allt! Räkna ut korrelationen, säger jag. Okej! säger SPSS. Rita en fantastisk graf, ber jag. Okej! säger SPSS. Lös alla mina problem och gärna världssvälten på en och samma gång, fortsätter jag. Okej! svarar SPSS piggt och glatt. På tio minuter gör den vad som tagit mig tre veckor att göra. Det är inte klokt.

Jag borde ha lämnat in macen för flera veckor sedan.

20130102

En övning i att inte använda punkter

Det var visst en hel månad sen jag bloggade sist. Lite är det för att det inte funnits mycket att skriva om, lite för att exjobbet kräver sin del av skrivarkakan.

För en gångs skull tänker jag inte göra en lista. Det har jag gjort så många gånger förr. Tyvärr vet jag inte heller vad jag ska göra istället. Listor är ju ändå väldigt tacksamma att snabbt komma up to date, så att säga. En betydligt mindre praktiskt metod vore att skriva allt i inte bara ett enda jättelångt stycke, utan i en enda jättelång mening. Eller i mitt fall, medellång (eftersom det, som sagt, inte finns så mycket att skriva om). Okonventionell som jag är så provar jag detta nya, sämre alternativ ändå. Här kommer den:

Den senaste månaden har jag inte blivit mycket klokare på statistiken och inte heller blivit klar med exjobbet, vilket är lite olyckligt eftersom jag hade tänkt att ha det klart till jul, och ännu mer olyckligt med tanke på att en doktorandplats jag länge sneglat på har sista ansökningsdagen i februari (och det är plötsligt inte länge kvar), men om det nu skulle gå åt skogen så håller jag tummarna för att lyckas tigga till mig en plats här i uppsala och (peppar, peppar och andra kryddor) det verkar inte helt och totalt superomöjligt om det nu är det jag vill, jag har bondat lite med min tilltänkte handledare när hon oväntat kom in på "mitt" kontor en dag och vi pratade inte bara uppsats, fossil och kemi utan om mer vardagliga saker som den livsfarliga dödshalkan och upproriska hår (håret har dock blivit betydligt trevligare sedan jag till slut accepterade att mitt hår är ett av de få som mår sämre och inte bättre av bakpulver och citronsyra/askorbinsyra) och om jag bara blir klar någon gång så finns det kanske något slags litet hopp om ett liv efter detta, jag har skrivit långa listor idag för att strukturera upp mig och projektet lite och förhoppningsvis gör det allt lite lättare, i övrigt så var julen bra (och vit) och jag har varit i Dublin.

Nu är den långa meningen över. Dags för en avslutande bild. En Dublin-bild. Hejhej.


20121120

Paraben vs flint

Ett litet inlägg som uppföljning på det förra.


  • Oljetvätt - vilken grej! Det är det bästa jag någonsin provat. Jag har nog aldrig haft en jämnare hud någonsin, oavsett hur mycket tid och pengar jag skämt bort den med. På riktigt. Fantastiskt.
  • Parabenfobi - svårhanterlig. Parabener finns ju i allt, i min kajal, tandkräm, schampo, inpackning... Har tagit en sminkpaus tills vidare, skaffat parabenfri tandkräm och börjat tvätta håret med bakpulver och med askorbinsyra som ersättning för min högt älskade inpackning. Fördelen, förutom att jag slipper vänslas med parabener, är att det går mycket snabbare att bli klar på morgonen utan smink. Nackdelarna (jo, i plural) är det här med håret. Internet påstår att det är värsta trenden med 'no poo' och eftersom oljorna visat sig vara så mirakulöst bra så tänkte jag att kanskekanske kommer det gå lika bra med håret. Men icke. Inte ens när jag var 19 och upprepade gånger hade blekt håret Gwen-Stefani-vitt så var det i samma usla skick som nu. Nu sägs det visserligen att man måste ge sitt hår tid att anpassa sig till ett liv utan schampo, men om jag fortsätter med det här länge till så kommer jag inte ha något hår kvar som kan anpassa sig. Så fort jag har bikarbonattvättat det så börjar det att klia, och sedan fortsätter det att klia i flera dagar tills jag måste tvätta det igen för att det har blivit jättefett och högst osmickrande. Det håller sig inte rent ett dugg längre än med mitt vanliga schampo, och dessutom har längderna tappat all livslust och har börjat gå av i ständigt ökande tempo. Mina kära lockar har inte synts till sen den dag jag började och dessutom tror jag att jag luktar lite illa. Kanske finns det andra no poo-metoder som funkar bättre, men jag vill inte riskera mitt hårs hälsa ytterligare och kommer nog därför att återgå till mitt gamla ondskefulla paraben-schampo. 
  • (Schampo-tillägg: Vanliga schampon kliar också. Kanske att bikarbonat är bättre, eller i alla fall inte sämre, än de flesta snabbköpsschampon, men frisörschampo de luxe rår det inte på. /hälsningar håret)
  • Förutom bisfenol och paraben så står sedan en tid tillbaka även gluten på förbjudetlistan. Och te. Och kaffe. Och laktos. Och saker med mycket fibrer. Och saker med mycket kolhydrater. Och jäst. Och sura saker som juice eller läsk eller vissa frukter. Och sötningsmedel. Och alkohol. Och kakao. Och torkade aprikoser. Hittills kan jag inte direkt säga att jag mår ett dugg bättre, men jag ska härda ut ett tag till. Sämre kan det ju inte gärna bli.
Jag känner att jag borde infoga en bild för omväxlings skull. Dumt nog så har jag inte fotat särskilt mycket på sistone, förutom en gång med mobilkameran och det räknas inte riktigt. Ännu ett bildlöst inlägg alltså. Kanske nästa gång. Kanske.

20121112

Paraben och bisfenol - you shall not pass!

Mina resultat har anlänt! För hela två veckor sedan närmare bestämt. Den som saknar mitt bloggande kan istället glädjas åt att mitt exjobb numera kan bli klart. Exakt när detta inträffar är fortfarande lite oklart för resultaten är tyvärr inte sådär supertydliga som man kanske skulle önska, men ändå. Mer om resultatvånda en annan dag.

När jag inte stirrar på mina grafer ligger jag antingen i soffan med feber eller surfar på oljor. Feber är besvärligt, så låt oss tala om mitt märkliga oljesurfande istället; om vanliga kladdiga köksoljor samt en del mindre vanliga men likafullt kladdiga oljor. Jag som inte alltid lever i total harmoni med min hud har under årens lopp samlat på min allt dyrare och allt starkare krämer. I helgen träffade jag en likasinnad som efter att ha vandrat samma dyra krämväg istället gjort en helomvändning och helt skippat krämerna till förmån för oljor av olika slag. Jag ställde mig min vana trogen skeptisk till det hela, men det var svårt att argumentera mot hennes strålande persikohy. Nu, två dagar senare, har jag insett att det finns en hel oljedjungel där ute och att det faktiskt kan vara värt att prova av flera anledningar. Min inre skeptiker har tänkt följande:

  • Jag är allergisk mot allt möjligt, vilket har fått mig att köpa mestadels Clinique. Clinique påstås hålla sina produkter fria från allehanda allergiframkallande ingredienser, men konsekvenserna för min redan mycket pressade ekonomi placerar sig på skalan någonstans mellan "förödande" och "katastrofala". 
  • Ekonomin till trots så tyckte jag ändå att det var värt att fortsätta med de dyra krämerna. I alla fall fram tills dess att jag tog mig en titt på innehållsförteckningen och hittade paraben i varierande form. Parabener kan vara hormonstörande, även om det är lite oklart om det gäller alla parabener och i så fall till vilken grad. Metylparaben lär inte vara så farligt medan propylparaben verkar ha en rad oroväckande frågetecken kring sig. De produkter från Clinique som jag använder innehåller båda.
  • Helt ovetenskapligt och enbart baserat på personliga erfarenheter har ett ytterst starkt samband kunnat noteras mellan hormoner av okänt slag och graden av aktivitet hos ens mycket irriterande autoimmuna sjukdom. Som redan antytt så vet jag inte vilka hormoner det rör sig om eller hur de förmår påverka min mage, men ett solklart samband finns det allt. Kanske är det enbart kroppens egenproducerade hormoner som ska ha skulden, jag har ingen aning, men desperat som jag är så tänker jag att det kan vara värt att undvika hormonstörande ämnen så långt det går.
  • Bisfenol finns inte i krämer, men det finns ofta i plast, till exempel i matlådor eller i konservburkar. Eftersom bisfenol är fettlösligt så kan ämnet gå över från plasten till maten, särskilt vid upphettning, och liksom parabener är bisfenol hormonstörande. Kanske är mängderna man får i sig så små att de helt saknar betydelse, men som jag redan sagt så försöker jag desperat att få bukt med min ärkefiende immunförsvaret och då kan inget hormonstörande ämne lämnas därhän. Bisfenol och paraben - no more!
Jag återkommer om hur mitt liv utan matlådor och exklusiva dag- och nattkrämer fortskrider; mängden disk när jag inte längre kan värma allt i lådor, mängden finnar efter att tvätta sig i olja, hur man överlever utan konserverad kokosmjölk... 

Pages