Uppsatsen har fått ett slutdatum. Datumet är skrämmande nära. Därefter sker saker i en strid ström, Prag ska besökas, ytterligare ett Sumatra-föredrag ska hållas, mammor ska firas - och sedan, den stora dagen: exjobbspresentationen. Jag är nervös och skakar som ett helt aspträd i en tornado.
Vad händer sedan? Det är något jag funderar mycket över. Jag kanske åker till Lund och hackar fossil. Kanske till och med längre bort än så. Jag ska skriva klart en uppsats om dinosauriernas sociala liv. Jag ska skriva klart och spela in en låt eller två som jag har haft liggandes alldeles för länge. Jag ska rita en rolig bild som kan sitta på väggen, och jag ska framkalla en massa bilder från Prag. På tal om bilder så vill jag lära mig jobba i Photoshop också, jag vill göra fotomontage som självaste
Sarolta Bán. Och så vill jag läsa Kafta och Nina Björk och Leo Tolstoj varvat med ryska post-sagan-om-ringen-romaner, en och annan
rolig blogg, samt något i still med Kalles pocket, för ärligt talat är det nog litteratur på den nivån som jag kommer klara av. Jag ska förstås jobba också. Och sedan kan jag shoppa på tradera av hjärtats lust.
Sedan vet jag inte. Det här är första gången som jag inte har någon som helst aning om vad jag ska göra härnäst. Man skulle kunna tro att det är stressande eller till och med lite läskigt, men det känns faktiskt ganska skönt.
Men först: mera uppsats. Så. Mycket. Mera. Uppsats.
