Ett pliktskyldigt inlägg

Jag borde blogga oftare. Borde komma på något att blogga om. Kanske till och med något utöver mina vanliga ämnen. I väntan på att detta ska inträffa får det bli en gammal hederlig sedan-sist-sammanfattning.

1) Exjobbet: Inte klart. Resultaten finns ännu inte i min ägo. Jag vet inte varför. Kanske för att det regnar.
2) Pandor: Har inte träffat någon. En av pandorna jag följer fick dock en unge. Det var väldigt sött, men sedan dog ungen helt plötsligt och jag sörjer med pandamamman.
3) Civ: Har inte spelat på länge. Har abstinens.
4) Doktorandplanerna: Finns en plats ute, var och pratade om den idag. Verkar inte omöjligt att få den, men långt ifrån jättesjälvklart. Ska skriva en ansökan och hoppas på det bästa.
5) Graptolitartikeln: Fått tillbaks från granskarna och ska göra en del ändringar, men blev i alla fall inte totalsågad. Med lite tur och effektivitet blir den publicerad redan i år.
6) Zombies och sånt: Läste ut Metro 2034 häromdagen. Håller tummarna för en Metro 2035. Läser en annan dystopisk scifibok så länge, Syndaflodens år av Margret Atwood. Ibland tänker jag att det är märkligt att hon inte fått nobelpriset än, men det är nog helt enkelt för att nobelpriset inte riktigt når upp till hennes nivå.
7) Övrigt: Dags för en bild. Pandabild.

Livet utan bamyl

Ibland har man så ont i huvudet att giljotinering känns som enda utvägen.

Ursur del II

Ack, det ljuva livet som nickelallergiker. Kortisonkrämer och eksem och ständigt kliande fingrar! Ibland kan jag inte låta bli att undra hur svårt det faktiskt är att låta bli att stoppa nickel i produkter där det uppenbarligen inte behövs. Väldigt svårt verkar det som. Nästan omöjligt ibland.

Ni kanske minns att min macbook har vållat mig ett och annat bekymmer under den korta tid som jag haft den i min ägo. Överhettning, buggar, saker som jag lite naivt trodde att Mac-produkter skulle vara magiskt befriade ifrån. Eftersom jag oftast ignorerar ett problem tills dess att de inte längre går att bortse från så har jag inte brytt mig om att kontakta någon slags Mac-support för att få det löst. Idag kom den dagen, men av en helt annan anledning än för att datorn blir överhettad och hänger sig. Anledningen är min nickelallergi. Jo, min hutlöst dyra MacBook Air utsöndrar nickel. Lite oväntat eftersom höljet påstås vara av aluminium, men det verkar vara lite poppis att skopa ner en varierande mängd nickel för att piffa upp designen.

Jag ringde till supporten utan att veta egentligen vad jag hoppades på att de skulle kunna göra. Kanske erbjuda mig en plastvariant, eller åtminstone ett externt tangentbord och mus. Men icke. Apple har inte något "program för den här typen av problem" och sa att jag borde ha använt mig av ångerrätten som man har de första 14 dagarna efter att man köpt produkten. Jag påpekade att det inte är säkert att man upptäcker en sådan här sak innan man suttit länge med sin dator, och det var ju inte förrän jag började skriva på exjobbet som jag kom i kontakt med datorn länge nog för att få symptom. Supportern höll med om att så kunde det nog mycket väl vara, men hänvisade ändå till att det var ångerrätten som gällde och deklarerade att Apple inte hade någon avsikt att på något sätt bidra till en lösning och sedan kom vi inte längre i det samtalet.

Resten av dagen har jag surfat länge och intensivt. Jag vet vad Apple säger i sin garanti ("Apple garanterar att Apple-märkt hårdvaruprodukt och tillbehör inkluderat i originalförpackningen (”Apple Produkt”) är fri från defekter i material") och jag vet vad  EU har för direktiv om nickel i produkter ("Directive 94/27/EC regulates the nickel release from any article intended to come into direct and prolonged contact with the skin with the aim of preventing nickel allergy"). Jag vet också vad gränsvärdet är för hur mycket nickel en produkt får utsöndra ("0,5 µg/cm2/vecka vid normal användning av produkten"), och ett enkelt nickeltest från apoteket bekräftar att mängden nickel som avges från min dator överstiger denna gräns. Gränsvärdet är för övrigt satt på en nivå för att minska risken att utveckla nickelallergi. Har man redan en så kan man känna av lägre doser än så.

Efter att ha talat med konsumentombudsmannen så blev jag rekommenderad att vända mig till Allmänna Reklamationsnämnden för att driva ärendet vidare. Då måste jag dock först komma på vad jag vill ha för ersättning, och här har jag kört fast. Jag vill ju ha en plastdator, men det finns inte, och något annat kan jag inte komma på. Det där med externa tangentbord och möss känns lite besvärligt, och då tappar man ju dessutom hela poängen med att ha en pytteliten Air-dator.

I vilket fall som helst så är jag numera ursur på Apple. Man kan faktiskt inte sälja produkter för över tiotusen(!) kronor och sedan låtsas som att garantin inte gäller (jag vill gärna veta hur Apple definierar "defekter i material"). Faktiskt, jag tycker nog att man kan förvänta sig att det man köper, oavsett pris, ska hålla sig under de tillåtna nickelgränsvärderna, särskilt om det inte nämns något om nickel i produktbeskrivningen. Så, Apple, inte okej. Jag hoppas på ett något mer konstruktivt samtal nästa gång jag ringer, och om inte så hoppas jag att ARN är duktiga på att ta lömska företag i örat.

Slut på surblogg.
Nej förresten. Inte alls slut.

Apple är uppenbarligen ett ondskefullt företag. Jag tänker mig att produktionen av deras datorer och iPads och iPods och iPhones och iEtc håller samma etiska nivå som produktionen av Simpsons-prylar. En video som berättar hur det ligger till: