Jag kan inte komma på en rubrik, så det får vara bra såhär.

Valet gick inte riktigt som jag hoppats på. Jag känner dock att jag inte har så mycket att säga om det, det mesta har redan blivit sagt. Så låt oss byta ämne.

Det går än en gång stiltje i mitt bloggande. Jag har funderat på varför, om det fortfarande känns roligt, om jag har slut på saker att skriva/älta, eller var problemet ligger. Till viss del kan det bero på att jag knappt läser andra bloggar längre och således fått slut och finito på inspiration. Det kan också bero på blogspot. Jag vet inte varför, så jag lämnar det öppet för tolkning tills vidare. En tredje poentiell anledning är att jag inte har något att skriva om, men det har ju aldrig varit något problem tidigare. Att skriva mycket om inget är liksom min grej. Kan det bero på tidsbrist? Internetbrist? Järnbrist?

Många frågor.

Rätt svar är:
C) Elefant


Jag funderar på om det skulle hjälpa med en nystart med bloggandet någon annanstans. Det finns säkert mängder med hippa och väldesignade bloggportaler där ute, men eftersom jag dessvärre inte är så hipp som jag var i mina unga år så känner jag inte till dem. Ibland överväger jag att krypa till UNT-korset och återuppta mitt bloggande hos dem, fast med en något seriösare framtoning än jag haft tidigare. Det är lite lockande, läsarkretsen blir onekligen större. Samtidigt vet jag inte om jag har lusten att uppdatera en sådan blogg som jag borde (=måste!), inte minst på grund av nyss nämnda "seriösare framtoning". Uttrycket "seriösare framtoning" är en direkt synonym till "jag har blivit astrist".

Är det något jag är bra på, så är det att vela. Ett utdraget och seriöst velande är därför vad jag ska ägna mig åt nu. Sedan ska jag på ett mycket seriöst sätt skrapa en trisslott. Åh, crazy days.

Hem till (soja-)korven

Jag vill sitta i solen på min balkong och läsa Assar. Framför mig vill jag ha en kopp te, och i mitt knä ska det finnas minst en katt. Det ska vara varmt och mysigt och när jag senare ser mig i spegeln så ska årets första fräknar gjort debut på min nos.

Tyvärr finns det flera problem med denna relativt simpla lilla önskan:

• Jag är inte i närheten av min balkong
• Min balkong är inte i närheten av solen

Utan sol, inga fräknar.

Utan långa, lediga dagar, ingen sol.

Himlans osis att jag och solen ska ha så olika dygnsrytmer. Den kunde gott gå upp lite senare för att låta mig hinna hem innan staden åter omges av ett kompakt mörker.

Assar däremot. Assar kan man lita på. Assar finns där både när jag vaknar och när jag kommer hem, oavsett tid på såväl år som dag. Till och med när man har ont i näsan, vilket jag lustigt nog har. Jag tror det är för att den fryser. Men det är svårt att veta säkert. Min näskunskap är relativt begränsad, det sticker jag inte under stol med.

Jag har glömt vad jag ville säga med allt det här. 

Typiskt.

Konspirationsteori deluxe

I flera dagar har en inflammation frodats i mitt öga. Likheten med en Sith Lord är slående, dessvärre har förmågan att använda the force uteblivit. Med lite force hade saker och ting varit mycket lättare. Till exempel hade jag kunnat kontrollera statistik- och grafprogrammet R, om nu R alls går att kontrollera. Jag matar in data med mycket möda och ännu mer besvär. Det är långa rader av siffror och mystiska ord och tecken som jag inte ens visste fanns, men jag skriver sakta och beslutsamt för att allt ska vara i sin ordning innan jag ber R att utföra en enkel uppgift.

R vill inte utföra en enkel uppgift.

Jag vet att resultatet ska vara "cats 7". Istället säger R "Logical(0)". Det känns lite som en förolämpning. Som att R dumförklarar mig. Som att min noggrant skrivna kod är helt och hållet obegriplig. Noll logik.

Men jag är envis. Jag ger mig inte! Därför tar jag det våghalsiga beslutet att fortsätta med nästa uppgift: rita en graf. Att rita en graf påstås vara förhållandevis enkelt. Koden är inte jättelång och jag tror mig förstå vad jag gör. Självförtroendet börjar stiga, men det är något R visar sig ha svårt att acceptera.

There were 12 warnings, säger programmet. Jag kan inte tolka det på ett annat sätt än ett hot. Du har blivit varnad. Tolv gånger! R lämnar det upp till mig att spekulera kring vad konsekvenserna kommer att bli. Kanske borde jag oroa mig. Kanske är det egentligen R som är en Sith? Kanske står jag och mitt röda öga helt försvarslösa mot R, som inte tvekar att använda sina ondskefulla krafter. Kanske var det R som gav mig ögoninflammation, och senare samma dag kräktes en pöl kattmat på golvet? I det här läget kan ingenting uteslutas.

R.

Nästa vecka möts vi igen.

Kast med liten snöboll och andra vintersporter

Så. Jag är installerad på kontoret, har en dator, en tekopp, en jobb-email, ett mikroskop och en dvärgbambu. Vad jag inte har är en övermänsklig talang att komma ihåg långa, svårstavade namn, som Archaeotunisphaeridium, Tianzhushania och Taedigerasphaera. Tröstar mig själv med att det bara är slutet av andra veckan. Jag har många veckor på mig att få kläm på namnen, och till min hjälp har jag utomordentligt informativa små lappar där artbeskrivningar och bilder slåss om att få min uppmärksamhet.

På kvällarna går jag hem och tittar på OS. Ibland är det sporter jag känner till, men oftast är det något mer exotiskt som gör-snurriga-volter-med-skidor eller åk-fram-och-tillbaka-i-en-U-formad-backe. Det påstås att det inte är första gången dessa sporter är med i olympiska sammanhang, vilket får mig att tänka att den olympiska styrelsen verkligen måste ligga i framkant när det kommer till att snappa upp nya trender och förstå sig på vad som gäller bland dagens ungdom. Därför blir jag något förvirrad när det kommer till backhoppning som, efter att ha varit med i vartenda vinter-OS sedan starten för 90 år sedan, först i år blir en gren där även kvinnor tillåts tävla, och då enbart i en av tre möjliga backhoppningsgrenar. Lite märkligt. Kan man tycka.

Och det tycker man.

oh dear

Jag blåste inte bort. Istället flög jag (klimatkompenserat!) till det stora äpplet, som Nju Jork av någon oerhört märklig anledning kallas. I Nju Jork frös jag och var kissnödig och bodde på ett eko-vänligt hotell som lyste lila och serverade muffins, enbart muffins, varje morgon. Sedan kom jag hem, firade jul, firade nyår, och påbörjade en fyra veckor lång ledighet innan jag i februari, hör och häpna, börjar doktorera. Tjo/ho!

Det är rätt stort, egentligen. Det är ju vad jag har tänkt att jag ska göra i hur många år som helst, och nu är det dags.

Måste nypa mig i armen.