20120225

Listor x 6

Ena dagen däckar man typ klockan tio i soffan, nästa kan man inte somna alls. Kanske är jag överstimulerad efter att ha sett Mästerkatten (där huvudrollen spelas av ingen mindre än min egna katt Leo Tolstoy), eller så är jag understimulerad av att inte ha gjort något mer än suttit och läst sedan bion tagit slut. Vad vet jag. Pigg är jag i alla fall. Som en fisk. Till exempel en spigg, eller kanske en guppy.

Jag känner för att skriva listor. Det är därför precis vad jag tänker göra nu. De bästa listorna skrivs (nästan) alltid mitt i natten. Lista 1: Saker jag har lärt mig av att penda.
  •  Det finns gott om ugglor i Uppsala. Framförallt på kyrkogårdar och i Jumkilsskogen (som jag inte vet var det är). Nu är rätta tiden att gå på ugglespaning.
  • Det är livsfarligt, verkligen livsfarligt, att åka tunnelbana i rusningstrafik. Människor blir som vilddjur, de tränger sig in i vagnarna som om deras liv hängde på att de måste med just det här tåget, inte det som går om två minuter, utan just det här. I det allmänna knuffandet som rådde i vagnen så trillade en kvinna ut genom dörren precis innan de skulle stängas och fastnade med foten mellan vagnen och plattformen. Vilddjuren sansade sig under den minuten som det krävdes att få loss henne, några höll upp dörrarna och andra drog i hennes stackars fot. Till slut kom hon loss och tåget kunde åka, men jag kan tänka mig att alla som såg händelsen kommer välja att vänta de där extra två minuterna i framtiden.
  • I grund och botten lär man inte sig så mycket av att pendla. Pendlingslistor blir därmed korta.

Lista 2: Roliga djur.
  • Tibetansk räv
  • Kinesiskt vattenrådjur
  • Pallaskatt
  • Elefantnäbbmus
  • Axolotl

     Lista 3: Saker jag borde jobba på.
    • Effektiviteten
    • Uppstigningen varje morgon
    • Sista uppgiften till vertebratkursen. Motivationen är tyvärr i en avgrundsdjup botten.
    • Materuppsatsen
    • Humöret under sömnlösa nätter.

    Lista 4: Saker jag inte tycker om.
    • Min mage
    • Min nacke
    • Dyra pendlingskort som inte kommer till användning när man plötsligt blir "ledig" från labbandet i två veckor
    • Kanada
    • Dödliga syror

    Lista 5: Saker jag tycker bättre om.
    • Att slippa dödliga syror i två veckor.
    • Mögelost
    • Bokrea
    • Ugglor
    • Paket från Kina som innehåller jättemånga pandor. 

     Lista 6: Vad jag önskar av den här helgen.
    • Att den omöjliga vertebratuppgiften blir klar någon gång. Helst skriver sig själv.
    • Att min mage, min nacke och mitt huvud slutar göra ont.
    • Att jag ser, eller i alla fall hör, en uggla.
    • Att rätt låtar vinner melodifestivalen.
    • Att jag läser minst två artiklar som på någon sätt handlar om mitt exjobb.
    • Att det snöar så jag kan åka skidor i alla fall en gång i vinter.
    • Att mitt usla humör är borta när jag vaknar imorgon bitti. Vilket kräver att jag somnar först.

      Så. Godnatt alltså, säger jag och ett av de roliga djuren.

      20120217

      Vecka 1 överlevd.

      Första hela veckan på naturhistoriska är till ända. Jag har inte spillt dödssyra på varken mig eller någon annan, jag har inte heller spillt något annat, tappat bort något eller ens gått vilse. En på många sätt framgångsrik vecka med andra ord.

      Justja! Jag har ju också publicerat två artiklar i Metro. En igår som trist nog inte finns att hitta på internet, och en i förrgår som kan läsas här. Kändes skojigt värre att åka tunnelbana bredvid en som faktiskt satt och läste vad jag skrivit. Kändes ännu skojigare att min handledare flera gånger sade att han var deeply impressed, och imorse skickade ett litet mail (skrytskryt): "You are a good writer. I hope you make more use of that gift :-)" Jag har varit glad hela dagen efter det, trots dödssyralabbandet.

      Mindre bra är att jag har haft ont i huvudet precis varje dag, nästan hela tiden, i en hel vecka. Jag går och lägger mig före elva för att jag mår för dåligt för att vara vaken, och på morgonen vaknar jag upp med huvudvärken fortfarande alive and kicking. Har försökt låta bli att äta bamyl och ipren och allt vad det är, men det är hemskt svårt att låta bli när jag vet att jag måste vara fokuserad under labbandet. 

      Och imorgon är det schlager. Björn Ranelid-schlager. Har för mig att han sagt att det är det största händelsen i schlagerns historia, så jag ser mycket fram emot det. Ska se till att skämskudden är på plats, tror den kommer behövas.

      20120212

      Här lyser uppdateringarna med sin frånvaro.

      Jo, jag är ju tillbaks sedan länge. Sedan en vecka i alla fall. Eller två till och med? Här går ju dagarna i warp speed. En snabb uppdatering i punktform:


      1. Jag kom hem med stort sömnbehov och prickar på magen. Är äntligen prickfri, och även en smula piggare. En smula.
      2. Jag har nästan gjort klart vertebratkursen. Projektet är klart och allt jag har kvar är en halv uppgift. Det är ganska lite. Tyvärr tycks den vara svår att ta tag i. Jag skjuter den vänligt men bestämt framför mig.
      3. Jag ska publicera saker och ting i Metro. På onsdag och torsdag närmare bestämt. Det är spännande och lite läskigt för att skriva kortfattat är inte det jag är bäst på.
      4. Jag åker numera till Stockholm varje dag. Där pinnar jag omkring på Naturhistoriska Riksmuseet och känner mig dödshäftig. Jag har till exempel ett passerkort där det står Gästforskare. Så. Himla. Coolt.
      5. Vad jag gör mer exakt på Naturhistoriska är att labba med livsfarliga syror. Nu kanske ni tänker att jag är ju en sån där som alltid ska vara så himla dramatisk så livsfarliga syror - ha! Men då, kära ni, har ni tyvärr fel, för livsfarliga syror är precis vad jag använder. Spiller man syran på handen så dör man en plågsam död. Alla som någonsin labbat med mig förstår nu att här finns det skäl att vara orolig. I fredags var första dagen med dödssyran och vad gör jag om inte häller syra över min hand. Som tur var inte dödssyran dock, och dessutom hade jag dubbla handskar, men ändå. 
      6. Idag var jag på väg till en inflyttningsfest. Blev dock sen för att jag satt och skrev Metro-artikel, och sedan ännu senare för att jag glömt äta middag. Sedan insåg jag att klockan var jättemycket, jag var inte i min piffigaste form och det var helt enkelt ingen vits att gå längre. Ibland är jag så hopplös att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv.
      Ja, det var väl det. Godnatt godnatt.

      Pages