20120828

En kort blogg om grafer med övernaturliga inslag

Efter att ha suttit en(1) hel(1/1) dag och ritat saker som inte borde ha tagit längre än en halvtimme att göra så kan man göra följande konstateranden:

A. Graferna vill mig inte väl.
B. Graferna vill inte någon väl.
C. Mina tankar om mig själv i morse som något av ett oslipat datasnille tycks ha varit något förhastade.

Punkt B vill jag gärna förtydliga en smula - grafer kan användas för att göra de mest knöliga saker överskådliga. År 1999 gjorde någon en stilig graf, och denna har sedan glatt återanvänts år ut och in av av en hel rad forskare som inte gjort något eget tillägg mer än att ha ändrat kurvans färg. Man tycker att de kanske borde ha lagt krutet på att lägga till data snarare än färg, särskilt eftersom grafen helt abrupt tar slut när det fortfarande återstår 1.5 miljarder år av jordens historia, men nej. Inte ens de som sysslar med tiden inom detta interval gör en egen graf. Istället väljer de ännu en ny färg (årets färg är, för den som undrar, orange). Jag var mycket frustrerad över den här allmänt förekommande motviljan mot grafer, men efter denna långa dag har jag till slut tvingats inse att det helt enkelt finns grafer som det inte är meningen att människan ska rita.


20120817

CHOCKERANDE NYHETER

Det går fortfarande bra med skrivandet! Skrivkrampen är som bortblåst och uppsatsen växer för var dag som går. Det är svårt att beskriva sådana här storslagna känslor med ord, så istället infogar jag en trevlig pandabild. Det var alldeles för länge sedan jag laddade upp en pandabild.


(Än en gång är det inte min bild. Tyvärr. Det hade gärna fått vara det, men jag har ju märkligt nog aldrig träffat en levande panda. Vem bilden tillhör vet jag inte, men hade jag vetat det så hade jag inte hållit tillbaka med lovorden. Bilden är fantastisk. Pandan är fantastisk.)

20120814

Ännu ett inlägg om exjobbet. Inte det första, knappast det sista.

Igår författades en hel sida. En hel sida! Kände mig produktiv som sällan förr och somnade nöjd och belåten.

Idag har jag fått ihop en mening. En. Enda. Mening. Meningen är betydligt kortare än en sida. Efter att noggrant ha analyserat läget måste jag dra den trista slutsatsen att produktiviteten försämrats avsevärt sedan igår. Må vara att jag först tog en mycket lång lunch med E som är tillfälligt på besök från Österriket, cyklade till Västertorg för att plocka upp ett sedan länge efterlängtat paket (som innehöll två lyckade inköp samt en besvikelse), och slutligen rundade av dagen med en lång middag med N för utvärdering av mitt nyfriserade hår. Vissa aktiviteter kräver onekligen sin tid, men att äta lunch och middag och hämta ett paket kan knappast ta en hel dag i anspråk tycker man. Tycker jag i alla fall.

Lösningen på dagens improduktivitet blir att låtsas som att dagen inte är slut. Här ska läsas och skrivas tills dess att mitt dagliga mål uppnåtts. Det dagliga målet ligger på att skriva en halv sida, och nu kanske en och annan chockad läsare tänker men herregud hopplösa människa, en halv ynklig sida per dag?! Om så är fallet, låt mig högaktningsfullt svara UUUÄÄH, försök skriva ett exjobb själv då för tusan! Ähum. Alltså, jag tycker inte heller att det låter som så särskilt mycket, men det är faktiskt bakgrunden jag (fortfarande) skriver på, och det är jätteübertidskrävande. Tusen artiklar (nåväl, 161 för att vara en smula korrekt, men antalet växer ständigt) att läsa igenom, lika många artiklar att läsa igenom igen eftersom något extremt viktigt stod i en (men vilken?!) av dem, bedöma trovärdigheten i artikeln, läsa artiklar om samma sak men som förespråkar andra förklaringsmodeller, försöka sammanfatta allt i området och samtidigt ha en röd tråd och en egen uppfattning om vad som är rimligt... Jo, det tar sin tid. En halv sida om dagen är fullt tillräckligt för att man ska få känna sig nöjd.

Med tanke på att exjobbet trots dagens hittills mediokra insats ändå går framåt, att det fortfarande finns en gnutta sommar kvar i luften och med anledning av E:s besök så känns det som om det enda sättet att avsluta inlägget på är med en video.

Die Sonne.
Såklart.




Bonustillägg: Gudrun Gut är dödscool. Dessutom pratar hon så läckert att hon ger ryssarna en hård match i kampen om vilket som är det snyggaste språket.


20120809

Less blogging, more jobbing.

Jag lider av post-projekt-365-utmattning. Det nästan dagliga uppdaterandet tog tydligen på krafterna och nu går jag mest och väntar på att bloggandan ska falla på. Efter över en veckas väntande kan jag konstatera att det inte verkar hända. En bidragande anledning till att andan dröjer kan förstås vara att det händer extremt lite för stunden. Varje dag är den andra lik och allt flyter mest ihop i en enda lång smet bestående av exjobb, rumble och wordfeud. Endast dagar med ösande regn sticker ut en smula, eftersom jag då tvingas ut på jakt efter regnvatten till mitt kumquatsträd. Kumquatsträd gillar uppenbarligen inte det kalkhaltiga Uppsala-vattnet som kranen erbjuder och då finns det inte mycket annat att göra än att utrusta sig med vattenkanna och trava Kåbo runt i jakt på lämpligt stuprör.

Exjobbet är alltså inte färdigt än. Faktiskt är det ganska långt ifrån färdigt eftersom jag fortfarande väntar på att mina prover ska analyseras. Hade tänkt att jag skulle bli klar med bakgrunden och metoden under tiden, men känner mig allt mer osäker över om jag verkligen kommer att lyckas med det. Men! Det hittills bäcksvarta exjobbsmörkret har faktiskt lättat lite under de senaste dagarna - min skrivkramp har släppt! Jo, det är sant! Har bytt skrivtaktik och det verkar ha gett resultat. Om jag fortsätter som jag har gjort den här veckan så finns det gott om hopp att arbetet blir färdigt inom en inte oändligt lång framtid.

Mer finns det inte att skriva så jag låter Massive Attack ta över. Paradise circus kan nog vara min favoritlåt för tillfället, fast jag vågar inte lägga upp den mycket excentriska orginalmusikvideon eftersom  det med största sannolikhet skulle få någon att flagga min blogg både olämplig och barnförbjuden och vem vet vad mer. Alternativvideon är som tur är inte så dum den heller.




Pages