!(!!)

Hallå bloggen. Jag tror inte jag har någonting alls att skriva idag, men säg när det någonsin hindrat mig. Tidelipom. Hela helgen har jag spelat balalajka. Balalajkan överträffar alla mina förväntningar, vi fann varandra direkt och är nya superbästisar. Cellon och nyckelharpan sitter tysta och tittar avundsjukt på, men jag försöker trösta dem med att jag fortfarande tycker mycket om dem och att den nya hartzen borde vara ett bevis på min kärlek.

Nästa vecka är det än en gång Stockholm som hägrar. Veckan efter det är det Stockholm igen, och sedan väntar ännu mer Stockholm. Jag har haft måndagsångest hela helgen. Inte för att måndagen är så jobbig i sig, utan för att pendlandet är det. Jag borde börja hålla utkik efter något slags alternativt hem, ifall att det nu skulle falla sig så att jag hamnar i Stockholm och inte i Edinburgh. Har jag skrivit det förresten? Att jag diskuterat en potentiell doktorandplats? Nu ska man ju kanske inte förvänta sig allt för mycket alldeles för tidigt, men de preliminära resultaten från mitt arbete verkar så lovande att det mycket väl skulle kunna leda fram till en doktorandplats. Och det är ju faktiskt en smula fantastiskt. Okej, det är skithäftigt och superkul! Men det är i Stockholm. Stockholm är inte Edinburgh. Stockholm är inte heller Uppsala. Jag borde vara jätteglad, men istället är allt jag tänker på hur oändligt eländigt det är att pendla nästan fyra timmar varje dag. Jag får lite ont i huvudet bara vid tanken.

 Men ändå. Tjoho, jippie, etc!

 Jag firar med fåglar.