Något slags ljus i den kemiska tunneln

Jag har laddat ner ett nytt program till min dator. Programmet har visat sig vara den bästa uppfinningen sedan internet och kan organisera min oöverskådliga mängd artiklar på det ena fantastiska sättet efter det andra. Helt plötsligt har jag inte bara überordning bland artiklarna, utan det känns till och med som att jag håller på att få någon slags överblick på det jag gör och att kanske, kanske är det till och med möjligt att jag blir klar en vacker dag. Inte den här veckan. Eller nästa. Nog inte ens i någon gång i juli. Men kanske i augusti. Det känns stort.

En förutsättning för att jag ska bli klar är förstås att jag har några resultat att skriva om. Det här är en smula besvärligt, för trots att terminen nu är officiellt slut så har jag inte ett endaste resultat. Så vitt jag vet pågår någon slags halvmagisk analys av mina prover i detta nu. Åtminstone hoppas jag att det är så. Proverna och jag gick skilda vägar för snart tre veckor sedan och sedan dess har jag inte hört något alls. På ett sätt är det lite typiskt för jag är ju ändå hemskt nyfiken. På ganska många andra sätt är det rätt bra, för jag är ju inte klar med bakgrunden och behöver all extra tid jag kan få att skriva klart den. Är det något jag lärt mig under detta halvår är det att 70 års forskning om livets och havskemins evolution under jordens första 3,5 miljarder år inte låter sig sammanfattas över en helg.

Hur som helst: preliminärt färdighetsdatum (med betoning på preliminärt) - någon gång i augusti. Tjo&tjim!