Igår: Eventuellt sista dagen i labbet! Om en sådär två veckor bör jag alltså ha resultaten i mina händer. Jag är extremt nervös. Tänk om jag klantat till det och allt gått fel? Tänk om allt gått rätt men att teorin är fel? Om vad jag vill hitta inte finns där? Vad händer då med mitt projekt? Och vad händer med min framtid? Är det kört?
Idag: Blev kallad för planetary geologist. Det kändes fint och jag blev nästan lite rörd. Den exakta frasen var "How is our planetary geologist?" och märk väl att även ordet "our" yttrades, vilket gjorde mig ännu lite gladare. Jag borde svarat något klipskt och fyndigt, men istället stirrade jag förvirrat omkring mig och sade det betydligt mindre charmiga "What? Say again? Eh, hehe, fine fine, I lost my phone, eek!" och sedan var den konversationen över.
Resten av dagen har jag suttit och lika delar gottat mig åt titeln som planetary geologist som grämt mig över att jag missade Venuspassagen igår. Hur kunde jag?! Hur tänkte jag? Nästa gång det händer är jag 134 år, och det är ju ett tag kvar. Jag tröstar mig med Nasa. Vad skulle jag gjort utan min vän Nasa?
Det här är förresten också en trevlig sida som ger en liten perspektiv på saker och ting.
http://scaleofuniverse.com/
Och imorgon börjar EM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar