Jag kommer sakna katterna också. Till råga på allt.

Jag är ursur. Det kan vara för att uppsatsen FORTFARANDE inte är klar. Varför inte? Jag vet inte! Är uppe i tio sidor nu, men det är inklusive bilderna som måste räknas bort... Helt fräckt tänker jag ignorera det. Jag har ju faktiskt skrivit tio sidor alldeles själv och inte i grupp som alla andra.

Det kan också vara för att jag inte är jättesugen på att åka på fältkurs. Fältkurser är tydligen något som geologer i allmänhet och paleontologer i synnerhet tycker om. Halva tiden är man utomhus och tittar på Viktiga Formationer, andra halvan sitter man på en pub och sveper öl. Jag hade kanske tyckt det här var höjden av lycka jag med - men icke. Åtta bra anledningar:

• Jag är världens frusnaste människa. Jag tycker inte om att vara ute. Alls. Usch.
• Jag har även världens sämsta minne. Jag kan inte komma ihåg någonting som någon säger åt mig, och det är ju hemskt dumt när man är ute i fält och förväntas lära sig något. Ska jag lära mig något - ge mig en bok, tack! Ärligaste ärligast så kan jag säga att jag inte har ett enda minne av något ställe från någon fältkurs jag någonsin varit på. Det är på sätt och vis lite jobbigt, men också ganska skönt att förtränga vad jag är säker måste ha varit traumatiska upplevelser.
• Jag har dålig, nej, usel balans. Alltså ramlar jag i tid och otid. Mest i otid. Jag vill inte ramla ner från ett berg,
• Jag har en vansinnesmage som får vansinnesutbrott när den blir stressad. Ingenting stressar mig så mycket som att vara i fält - alltså löper min mage amok. Det stressar mig ännu mer, och då blir magen såklart ännu värre. I bästa fall mår jag bara konstant illa och kräks lite, men oftast stannar det ju inte där. Nog med detaljer.
• Jag är en antisocial psykopat som blir vansinnig av att ha folk omkring mig hela tiden. Det spelar ingen roll hur trevliga de är. Jag står inte ut!
• Jag tänker sura tankar.
• Jag blir ännu surare.
• Sursursur.

Dessutom har jag en massa dåliga associationer till Wales, som alltså är den lyckligt utvalda fältkursplatsen. Jag kan märkligt nog inte komma på varför, för jag har ju aldrig varit där. Jag vet inte ens om jag känner någon som varit där. Ändå ryser hela jag när jag tänker på stället. Wales. Huvva. Vad är det för fel på Wales? Vad har hänt i Wales? Jag vet verkligen inte. Men på samma sätt som Noko, korridorens japan, trodde att all magi kom från Forsmark(!) så tror jag att all ondska kommer från Wales. Eller från Kanada. Eller från Dansk Folkeparti i Danmark. Eller möjligtvis från Texas, fast dit vill jag ändå. Ja, herregud. Jag är ju inte klok i mitt lilla huvud.

Dagens stämningsfulla bild har jag gjort själv.