Välkommen till försäkringsbolaget del II

Jag ringde till försäkringsbolaget igen.
- Ring. Ring!
- Hej, vad kan jag hjälpa dig med?
- Hej! Jag har ett pågående ärende hos er!
(tystnad)
- Vad gäller det?
- Min cykel. Den är stulen.
- Okej. Då ska jag koppla dig vidare till en skadehandläggare.
- Det låter bra.
- Under tiden, kan jag fråga dig vad du har för försäkringar?
- Va?
- Vi kan se efter om du har alla försäkringar du behöver.
- Nej! Nej!
- Vad har du för försäkring idag?
- Nej! Jag vet inte! Jag vet inte!!
- Vill ha ha hjälp med att se över dina försäkringar?
- Nej! Jag vill inte!
- Nähe.. Då kopplar jag dig vidare då.. Hör av dig om du ändrar dig!
- Ring. Ring. Tiotusen ring.
- Hej, vad kan jag hjälpa dig med?
- Min cykel är stulen. Mitt kvitto är borta.
- No problem!

Och så enkelt var det! Nästan i alla fall. Det visade sig nämligen att eftersom försäkringen inte stod på mig så kunde inte heller några pengar betalas ut till mig.

- Vi kan göra såhär att du kollar upp kontonumret till den som försäkringen står på och så mejlar du det till mig.
- Okej. Det blir bra. Jag gör det på en gång.
- Glöm inte att skriva ditt försäkringsfallsnummer i mailet.
- Nejdå. Okej. Tack och hej!

Därefter kollar jag upp numret. Easy peasy. Och därefter kommer jag på att jag inte tagit karlns mailadress. Ytterligare tjugo minuters telefonkö och en kvarts förklaringar att se fram emot alltså tänkte jag dystert. Men precis när jag skulle börja dunka huvudet mot väggen så får jag ett sms. Det är försäkringskillen. Han hade också kommit på att jag inte fick något mail, kollat upp mitt nummer, och skickade ett sms där det stod att han precis mailat mig sin adress.

Min tro på försäkringssbolagens goda vilja steg med ungefär 769% och världen tycks vara en lite bättre plats.