... Och ibland fattar man precis allt. Idag är en sådan dag. Efter veckor, för att inte säga månader, har jag brottats med excel och diverse plug-ins, PAST, PanPlot, Matlab, Geochemical Data Toolkit, etc etc etc, och jag kan säga att även om det inte alltid gått totalt uselt så har det heller inte gått sådär strålande überbra. Fram tills idag.
Det här är vad som hände.
Min mac har, som alla vet, varit lite lynnig sedan den dag jag köpte den. Jag har hela tiden tänkt att lämna in den på reparation innan garantin går ut, men eftersom jag behövt den för exjobbet så har jag dragit ut på det en smula. Med en smula menar jag 51 veckor. Skulle den lagas så var det nu eller aldrig tänkte jag, och igår blev alltså dagen då macen åkte på retreat på obestämd tid. Kvar sitter jag med min gamla PC och en stor mängd statistikprogram fattigare.
Idag anlände jag till geo med ett dystert sinne. Om min mac är borta i tre veckor, kan jag då inte göra något alls under dessa tre veckor? Hur ska jag kunna bli klar nu i vinter som jag faktiskt tänkt att bli? Många frågor. Stor olycka och misär...
... Tills jag upptäckte att jag har statistikprogrammet SPSS att tillgå. Tillgå är ett lustigt ord. Men hur som helst, SPSS. SPSS! Först fattade jag ingenting. Tre timmar senare insåg jag att SPSS är Guds gåva till mänskligheten. Jag ÄLSKAR (ja, versaler är högst motiverade!) SPSS! Allting är så bra! Så smidigt! Programmet kan göra allt! Räkna ut korrelationen, säger jag. Okej! säger SPSS. Rita en fantastisk graf, ber jag. Okej! säger SPSS. Lös alla mina problem och gärna världssvälten på en och samma gång, fortsätter jag. Okej! svarar SPSS piggt och glatt. På tio minuter gör den vad som tagit mig tre veckor att göra. Det är inte klokt.
Jag borde ha lämnat in macen för flera veckor sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar