The world is sick and we are the doctors.

Jag insåg precis att jag skrivit 27 blogginlägg sammanlagd under 2012. Det är inte så många. Tvärtom är det faktiskt så få att det finns skäl att undra om vad jag skriver ens är en blogg. Jag vet inte vad det annars skulle vara, men 27 inlägg på nästan fem månader är faktiskt inte mycket att skryta med.

Idag sitter jag i Uppsala och skriver på uppsatsen. Som vanligt går det inte så snabbt. När jag läste musikvetenskap var jag ett under av effektivitet, likaså under min tid som sociologistudent. Okej, ett under var kanske att ta i. Men ändå. Nu är jag betydligt mer likt ett under av ineffektivitet. Ett kissnödigt under av ineffektivitet. Kanske är det för att ämnet är större, allvarligare och mer på riktigt. Allting måste bli rätt och välformulerat och korrekt citerat och prestationsångesten över hur bra det måste vara får mig att bli en smula handlingsförlamad. Lite bättre kändes det i onsdags när min handledare inte mindre än tre gånger i snabb följd sade att jag var "brilliant", och det var förstås trevligt att höra även om det inte hade uppsatsen att göra. Det finns få, om alls några, skäl att använda ordet briljant i samma mening som min uppsats.

I övrigt: Har sett finsk film om nazister på månen. Ett mycket lovande ämne, dock är jag inte helt såld på filmen i sin helhet. Betyg: Tre jawohl av fem möjliga, med extra plus i kanten för att Sarah Palin var president.





Så. Åter till uppsatsen.