Inte den bästa av dagar.

Idag - en typiskt besvärlig dag.

Först kunde jag bara inte släpa mig ur sängen. Omöjligt var bara förnamnet. Bestämde mig för att ta ett senare tåg, men rörde mig som en snigel genom sirap och blev allt senare även till detta. När jag väl kommit ut ur lägenheten var jag så sen att jag var tvungen att ta cykeln. Självklart hade den punktering, så på ett ganska platt och ett helt platt däck cyklade jag till stationen. Tåget rullade ut från stationen i samma sekund som jag lyckats hitta en ledig plats i cykelstället. Nu skulle man kunna tro att dagen bara kunde bli bättre - men icke.

Nästa tåg var självklart sent. Som alla vet går tågen endast i tid när man själv inte är det. Tåget var dagen till ära utrustat med en kontrollant. Det hade inte varit några problem om det nu bara varit så att jag hade tagit med mig mitt kårleg eftersom jag nu har ett studentpendlingskort. Kårleget lyste med sin frånvaro och kontrollanten var inte nöjd, men släppte mig till slut ändå av oklar anledning. Härifrån och till Naturhistoriska gick allt bra, och jag hade mirakulöst nog inte några missöden i labbet. Först när labbandet var klart började problemen på nytt.

Först dog batteriet i telefonen. Som den dristiga person jag är (nåväl) slog jag handlingskraftigt upp min dator och kopplade in telefonen för lite nödladdning. Man klarar sig inte utan telefon, så är det ju bara. Så det är med glatt sinne jag slår på telefonen och slår in pinkoden. Fel pinkod alltså, för jag har precis bytt simkort efter att det gamla flippat ur. Det lustiga var att jag till och med tänkte bokstavligen haha, tre försök, vem behöver tre försök för att slå in en pinkod? Sedan slog jag in fel pinkod två gånger till, och nu behöver jag en pukkod. Vad eller var den är kan man verkligen undra. I alla fall jag undrar det verkligen.

I ett försök att muntra upp mig tänker jag på hundar.