Justja! Jag har ju också publicerat två artiklar i Metro. En igår som trist nog inte finns att hitta på internet, och en i förrgår som kan läsas här. Kändes skojigt värre att åka tunnelbana bredvid en som faktiskt satt och läste vad jag skrivit. Kändes ännu skojigare att min handledare flera gånger sade att han var deeply impressed, och imorse skickade ett litet mail (skrytskryt): "You are a good writer. I hope you make more use of that gift :-)" Jag har varit glad hela dagen efter det, trots dödssyralabbandet.
Mindre bra är att jag har haft ont i huvudet precis varje dag, nästan hela tiden, i en hel vecka. Jag går och lägger mig före elva för att jag mår för dåligt för att vara vaken, och på morgonen vaknar jag upp med huvudvärken fortfarande alive and kicking. Har försökt låta bli att äta bamyl och ipren och allt vad det är, men det är hemskt svårt att låta bli när jag vet att jag måste vara fokuserad under labbandet.
Och imorgon är det schlager. Björn Ranelid-schlager. Har för mig att han sagt att det är det största händelsen i schlagerns historia, så jag ser mycket fram emot det. Ska se till att skämskudden är på plats, tror den kommer behövas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar